jag är jättedålig på att komma på bra rubriker....

Det där som jag pratade om, som var på väg. Det försvann.
Någonstans mellan bilden på mig själv och dikterna, så bara försvann allt.

Kanske var det något i dikterna som gav mig luft?
Jag vet inte. Kanske kommer det tillbaka, kanske inte.

Det kanske inte var något viktigt heller. Det får vi aldrig veta.

Till något annat. Sonetten vi ska skriva tills på tisdag är på gång.
5/14 lines are done.
Sonetter är kul, precis som limericks. Rent teoretiskt är det lätt.
Alla kan vi räkna. Men rytmen är svårare. Men den fastnar snart den också.

Snart är det lördag. Förhoppning och förfaran. Glädje och ångest. Lycka och olycka.
Allt på samma gång. Hela tiden. Jag sorterar och slänger. Jag sorterar och arkiverar.
Allt på samma gång.

Creative writing hjälper. Allt som handlar om att skriva hjälper. Allt.

Något inom mig brinner,
en poet,
en författare,
en ensam skrivare.

Någonstans inom mig brinner det,
lusten,
glädjen,
självhjälpen.

Lusten och glädjen att skriva.
Skriva på egen hand, av fri vilja. För att jag vill.

Jag kan känna elden.
Varm och fluffig, ett brinnande gosedjur.

Någon av de närmsta dagarna ska jag ta någon som är mig nära,
sätta oss på en inspirerande plats och bara skriva.
Old fashion way. Papper och penna.

Ja, så ska jag göra. Sen ska jag inte bry mig om det regnar, snöar eller blåser.
Jag ska sitta där tills orden har tagit slut. Då ska jag gå hem.
Med ett glödande gosedjur inom mig.
Ett glödande.