stunder som den här / mitt i natten

det finns stunder i livet då allting bara faller på plats. även om världen utanför dörren håller på att rasa samman, alla vännerna försvinner, ingenting går som en vill, allt går emot en. det är då sådana här stunder är guld värda. det är sådana här stunder som gör att jag orkar fortsätta. sådana här stunder som gör att jag oavsett antal timmars sömn kommer att gå upp imorgon, vara fullt uppbokad hela dagen, kommer hem sent på kvällen, vara hur trött som helst, och i vilket fall som helst inte kunna sova. det är sådana här stunder som gör så att allting får ett värde. även saker om ting som värdelösa i sina enkla kontexter, som föräldrar som inte kan få för sig att acceptera, slavjobb som man sliter på utan att egentligen få ut någonting av det (förutom trycksvärta på händerna och smärta i hela kroppen), allt ideelt arbete som läggs ner utan att någon egentligen uppskattar det, alla sömnlösa nätter av diverse skäl, alla panka dagar. det är stunder som sådana här som gör så att jag bara fortsätter utan att åka ner i mörkret, stunder som gör livet värt att leva trots att stunder som den här är sällsynta. det är sådana stunder då man återupptäcker en låt och minns. minns hur den kändes för åtta år sedan då man hörde låten för första gången. och att det på något sätt känns likadant nu. fast på ett helt annat sätt. som om man hörde låten för första gången just nu, men att det finns någon slags Déjà vu-känsla som inte går att förklara, och att texten känns som ens egen, fast egentligen inte. det är stunder som den här, då man har en goskatt tätt intill sig som man inser att det är värt att gå upp imorgon också.

för ett par år sedan när jag vägde lite(med modifikation) mer än vad jag gör nu, så skämtades det om att jag var som mcdonalds. "fet, god och har sina goda stunder". och det är först nu som jag inser att det egentligen inte var roligt det minsta. och det är i stunder som den här som man faktiskt mognar, blir lite mer insiktsfull och inser en massa saker. och allt egentligen utan att tänka. i stunder som den här, då man dricker cola med sugrör och tänker att det egentligen är dumt att dricka något som innehåller koffein mitt i natten, när man redan har sömnproblem. men det är också i sådana här stunder som sömn inte betyder någonting.

det är stunder som den här som gör så att man orkar ännu mer. det är stunder som den här som gör att sex års mobbning inte betyder någonting, att hot om stryk aldrig egentligen gjorde en rädd, att bli misshandlad för att man råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle i själva verket inte alls gjorde ont. det är stunder som den här som får en att inse att allt dåligt bara gjort en starkare. det är stunder som den här som får mig att orka.

det är stunder som den här som får mig att orka fortsätta dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år...




Dagen den gryr över ängarna
Sov alltför lite i natt
Vill somna om
Då hör jag ljud ifrån strängarna
Solstrålar leker tafatt
Och viskar kom
Det bor en orolig själ i mig
Måste få byta miljö och resa bort
Ögonen börjar att vänja sig
Trots att sömnen varit alltför kort

jag och min gitarr
med väskan fylld av en enkel sång
sjunger den just för dig
den sången om mig
ord och toner
handlar om det som hände med mig en gång
sjunger den gärna en gång till
för den som vill

Det fanns en tid för rätt länge sen
Tyckte att allting var lugnt
Och säkert då
Men så en dag kom förvandlingen
Allting kändes tungt
Och jag måste gå
Lämnade allt för en helt ny värld
Med ett minne från en svunnen tid
Och idag kan ni se mig här
Alltid på väg med min gitarr bredvid