jag vet inte vad det är med mig. jag trivs inte alls just nu. jag är rastlös och börjar längta bort. mår inte alls bra. trivs ingenstans. inte hemma. inte på kontoret. inte på jobbet. inte ute på promenad. inte i stockholm. inte i sverige. inte med mig själv. inte när jag är ensam. inte när jag är med folk. aldrig någonstans. något är allvarligt fel. jag måste bort. jag måste stilla min rastlöshet. helst vill jag bara dra härifrån. dra från allt, allt, allt. fast jag har ingenstans att ta vägen. inga pengar. inget känns bra. allt är bara grått. inte svart. inte vitt. inga färger. bara grått, grått, grått. grått överallt. inget är roligt. inget är tråkigt. allt är bara så lagom. och intet vet jag vad jag ska göra för att göra allt bra. eller bättre iallafall. jag borde flytta. men flytta var. någon som har en lägenhet över. plus att jag nog inte vill lämna stockholm at the moment. fast samtidigt. jag kan flytta varsomhelst. internet finns nästan överallt. kan man ta en paus från livet självt? jag borde göra det. eller nåt. miljöombyte kanske. byta umgängeskrets kanske. nytt liv kanske. det finns ställen som är lockande. men jag orkar inte flytta. samtidigt som jag vill ha jobb där också. äsch. allt kanske känns bättre efter en natts sömn. visserligen så är det väldigt tveksamt. men äsch. allt är grått. grått. grått.

ovanpå alltihopa. så har jag ingen jag kan prata med. eller jo. jag har massor med människor som jag kan prata med. men ingen jag kan p.r.a.t.a med. öppna upp mig för. psykologer, kuratorer eller liknande funkar inte. när man (läs:jag) måste prata av sig som jag måste ibland så hjälper inte någon som jag inte känner helhjärtat för. jag tror inte att jag har någon sådan. ingen jag kan krypa upp hos och prata, gråta, bara vara tyst med. grått. grått.grått.


äsch.