tänk så mycket som kan ändras på ett år

jag började fundera lite, efter att ha läst ett av mina egna dagboksinlägg på helgon, som skrevs för lite mer än ett år sen. och så kom jag fram till att det har hänt så himlans massa saker sen jag skrev det, fast det har gått så fort, nu när jag tänker efter. men samtidigt så har det bara gått ett år. jag hänger inte med riktigt. och jag har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva. jag är tom samtidigt som jag är full av tankar och jag vet inte riktigt var jag ska göra av dem. det är som i dagboksinlägget jag skrev: orkar jag kämpa och visa att jag faktiskt vet vem jag är och våga stå för det. kan jag stå kvar utan kedjor och livlinor. kan jag riva mitt spegelrum??? och samtidigt så vet jag att allt jag skrev för lite mer än ett år sen är saker som jag inte lyckas hålla. jag gjorde precis tvärtemot som jag önskade att jag skulle göra. och jag vet att jag aldrig kommer att bli bättre på det. jag har hållt på i 26 år nu, this is me. det är synd. jag skulle antagligen kunna bli en bättre människa om jag lyckades att bara bli hälften så bra som jag kanske skulle kunna vara. fast kanske inte. det kanske inte är jag.


det är spännande med saker som händer i livet, som inte berör dig egentligen, men samtidigt så berör det dig på ett helt annat plan än du skulle kunna tro. det är spännande. hitta nya nivåer hos sig själv. och förstå att saker och ting som du känt kanske var precis så fast att det riktades lite fel. nya riktlinjer. det gäller att våga se in i sig själv.


våga möta sin egen blick i spegeln





och något helt annat, han måste vara den lyckligaste i världen. jag vet att jag skulle vara det om vi så bara bytte plats för en enda dag.