det är konstigt det här, att för varje dag som går och för varje dag närmre den dag som jag kommer steriliseringen/kastreringen s vill jag ha egna barn. Skumt att när man på eget bevåg faktiskt tar bort förmågan att få barn, så kommer önskan att få en egen skitunge.
Som Gisela sa, små kimpisar. Små håriga glada bollar som studsar runt...Men allvarligt, det känns och det är till viss del något som ibland håller mig vaken om nätterna.
Fast det kan också vara ett infall eftersom det satt en söt unge mittemot på bussen.
Egentligen borde det här inlägget finnas här, men någonstans kändes det relevant att lägga upp det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vill också ha barn, mer nu än när jag hade flickvän, det är ju alltid grönare på andra sidan.
Tänkte tipsa om www.klubb24.se en blogg där Catta, Fredrik, jag samt andra precis har börjat blogga!
Men de är ju inte ett definitivt slut för det. Adopterade barn är faktiskt "dina" barn ändå :)
Annars kan du får nåt av mina 7... ;)
kram!
Skicka en kommentar