Igår kom J in på caféet. Det var helt ofattbart. Honom har jag inte träffat sen Pride 2002.
Han är en sådan person jag vill vara, eller faktiskt är. Eller kanske inte. Men han är bra.
Det var skönt att han kände igen mig. Jag saknar våra mail.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar