postkongress

När jag gick genom skarpnäcks gator på väg från kongressen, insåg jag att jag inte alls ville gå hem. Jag ville åka tillbaka till skövde, tillbaka till kongressen, men framför allt till de människor som va där. Kanske inte alla 200 men 15 av dem visste jag att jag skulle sakna.. Sakna så att det gjorde fysiskt ont i mig. Det var en känsla jag hade glömt bort hur den kändes, men samtidigt visste jag precis vad den betyde: jag har hittat hem.

Just nu bär jag på en fruktansvärt massa känslor inom mig. Det känns som om jag hela helgen haft intensiv emotionell sex. Och intellektuella orgasmer var och varannan timme. Inte heller den en vanlig känsla. Kanske till och med så ovanlig att det aldrig någonsin hänt förut. Har jag träffat rätt sorts människor eller har jag mognat?

Eller kanske det bara är så enkelt att jag faktiskt är sån här?








Dessutom fastnade jag på mingelbild från gårdagens fest.

(Erika och jag)