Någonstans så dras jag mellan vucenvärldens mogna beslut och tonårsrevolt. Och det stör mig. Jag är 25, snart 26 och jag borde utan tvekan tillhöra den första kategorin. Eller är det bara en rädsla för att jag ska vakna upp en dag och vara tråkig och ha slutat brinna för det jag brinner så starkt för? Vad är det som gör mig vuxen? Vad är det som gör mig till en revolterande tonåring? Visserligen så får jag mer och mer bekräftelse på att jag beter mig som en vuxen, eller iallafall som någon som har fyllt 25, men jag vet inte om det räcker. Jag vet inte riktigt vilket håll jag ska gå åt. Vägen delar sig, men det gör inte jag. Jag måste välja, snart. För här kan jag inte stå och trampa.
Under RFSLs kongress blev jag återmedlem i det parti som jag har mest gemensamma åsikter med. I veckan fick jag ett välkomstmail, det var skickat till mig och två människor till, dessa människor sitter i samma styrelse som jag. Personen som värvade oss hade specifikt bett språkröret att välkomna oss tre extra varmt. Det kändes oerhört trevligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vadå, jag har inte fått nåt mail?
Jag har inte heller fått något mejl!
Jag har precis konstaterat att Jag är vuxen. Detta har inget med åldern att göra utan allt med egna känslor att göra och ansvarskall över andra. Bara Du kan bestämma om du är "vuxen" eller inte. Du behöver inte vara det om du inte vill, men ju mer ansvar du skaffar och ju äldre du blir, desto större blir trycket utifrån att ta det beslutet att vara vuxen. Det är inte så läskigt som du tror!
"Att våga är att tappa fotfästet för en stund. Att inte våga är att tappa sig själv."
Det sa min kusin till mig och jag tror att det ligger något i det.
KramKram//M
Skicka en kommentar