torsdag, september 27, 2007

jag skulle kunna gå ut och supa mer eller mindre ihjäl mig själv.
jag skulle kunna börja knarka.
jag skulle kubba börja göra en massa dumma saker mot mig själv.
jag skulle kunna lägga mig på sängen och bara stirra upp i taket.
jag skulle kunna låta bli att sova.
jag skulle kunna sitta och låta min ångest äta upp mig.
jag skulle kunna...


det är så mycket som jag kan göra, som jag inte gör.
det är så mycket saker jag borde göra, som jag inte gör.


och det enda som jag känner skulle kunna hjälpa, lyckas jag inte med.
och alternativ två, att prata med någon om allting, känns alldeles för långt bort.
för att lyckas med ovanstående så måste jag ha någon att prata med, som jag litar på till 100% , alternativt inte känner alls, men någon sådan har jag inte.


det värsta är nog att jag känner hur allting börjar äta upp mig inifrån, och hur jag skriker inombords och bara vill få ut det. men det enda som funkar är att skriva, men jag kan inte få ner mina känslor i ordformat. det går inte. det är en jävla spärr.


ju mindre jag försöker göra eller ta på mig att göra, desto mer gör jag av någon anledning. matte har aldrig varit en av mina starka sidor, men till och med jag vet att den där mattelogiken inte går ihop.

och det här är säkert en självutlämnande text eller så är den bara förvirrad. men det är ett försök. om än väldigt litet. men om jag inte lyckas skriva något snart så vet jag inte vad som händer. tyvärr.



Somebody help me I can’t make this on my own
My heart is still crying It’ll dry up and turn to stone
I’ve been fighting for air got no strength in me to breathe
I’ve run out of options got all the reasons I need
My mind has gone numb but somehow I’m still sane
So give me a needle I think there is blood in my veins

If someone can hear me this is my cry for help
Find me and guide me Lord I’m stranded here all by myself
So if someone can see me I’ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

There was a time when I vaguely recall being brave
And I thought being strong meant never asking for aid
I was cocky and bold, stupid and unafraid
Now I’m tired of pretending
Now I just want to be saved

My mind has gone numb but somehow I’m still sane
So give me a needle I think there is blood in my veins
Somebody hear me

If someone can hear me this is my cry for help
Find me and guide me Lord I’m stranded here all by myself
So if someone can see me I’ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

I was looking and searching and wanting and needing oh
Somebody hear me

If someone can hear me this is my cry for help…



1 kommentar:

Anonym sa...

Tack och lov för att du har en blogg att skriva ned där här på. Allternativet "ligga och stirra i taket", är det jag brukar välja när jag behöver tänka efter!