När man känner sig som ensammast i världen.
Då är det skönt att ha en katt. En katt som kommer
och lägger sig i knät hos en och börjar spinna.
Som om man faktiskt inte vore ensammast i världen.

Det är något inom mig som växer.
En slags oro. Jag vet ännu inte varför, eller vad för oro som växer inom mig.
Det enda jag kan känna är att jag måste ta reda på varför eller vad så fort som möjligt.
För det växer så otroligt fort, vissa sekunder känns det som att jag ska
sprängas.
Varför växer det oro i mig?










Från det ena till det andra.
Satt i fucking telefonkö till vårdcentralen på kronoparken idag.
En fucking jävla kvart... telefontiden slutar 17.
Jag ringde 1645..
I en fucking jävla kvart fick jag höra, " just nu är det många som ringer, var god vänta" var 30 sekund.. rent mattematiskt blir det 30 jääävla gånger...
1704 börjar det äntligen tuta i telefonen.. så jag sprang till hallen(bäst mottagning)
för att kunna boka en tid för att kunna ta sprutan.
Vad får jag höra?
"Det numret du har ringt har telefontid måndag, tisdag, torsdag och fredag mellan 0815 till 1700."

Fattar ni att jag satt i kö i en hel jäävla kvart utan att få komma fram..

AAAAAAAAAAAAAHHH jag blir galen...







Mest av allt skulle jag bara vilja lägga mig i sängen, lägga armen om Vio, blunda och sjunka in i en djup sömn...



Men det värsta av allt kanske är att jag inte på något sätt får ner något utav allt jag
känner. Det går bara inte. Så fort jag sätter mig vid något som innebär att jag kan skriva, så försvinner alla tankar och kvar finns bara känsla, oro och tomheten efter de ord jag så väl vet att jag behöver. Det enda som alltid fungerat. Bokstäver, ord & meningar. Det som alltid hållt mig vid liv. Betyder det att jag inte behöver min egen terapi längre, eller har det gått så långt att det inte går att skriva längre. Har känslorna blivit för många, för hårda, för kantiga?
Mest troligt är allt det här bara tomma ord. Eller en stereotypförklaring av hur jag egentligen mår. Jag vet inte. Jag hittar inte orden jag vill skriva, som jag behöver skriva.

the talk

Well, the talk was done yesterday..

100% ärlighet och all the way.. för att sammanfatta det lite kort.

Jag tror det kan funka och det verkar som att det är nöjt på båda hållen..

Är lite för nyvaken för att kunna skriva finare..

Men jag kanske återkommer..

eller så får ni vänta och se hur det går...

Meen åhh, jag blir så galen på mig själv ibland..
Glömde bifoga uppsatsen, så jag ska hit imorgon igen, på nytt handledarmöte..
----

Det känns som att jag har en spärr inom mig.
Den spärren heter "the talk". Inte en spärr mot the talk,
utan snarare någonting som kommer att finnas tills the talk har hänt.

Och jag hoppas då på att det inte kraschar, att det faktiskt går att prata
om hur allt ska vara.

Jag kommer att stå fast vid mitt motto, öppen, ärlig & brutal, dock även lite bitter..
Men jag anser att jag får vara bitter ibland.
Alla får vara det.

jag tror det får bli mitt nya motto.
Öppet, ärligt & brutalt.

Det låter nog lite som jag..
kanske..

B-uppsatsen går segt, sitter och tittar på klockan hela tiden.
tre timmar kvar. jag måste duscha. jag har jobbat - stinker matrester och ungefär 37 olika sorters drinkodörer..
Är dock inte lika kladdig som jag var på jobbet igår, hahaha.. jag spillde öl och redbullvodka på mig själv samtidigt. Ha, där fick jag för att jag också skulle bära måånga glas.

Anyways, fick en trevlig överrasking när jag kom till jobbet imorse,(utan att ha sovit en sekund).
Dricks - 156 sköna pjux.
Nästan 2 timmars lön för tusan.. Ja,nästan sa jag.

well åter till B-uppsatsen

brutal, nattlig ärlighet.

Det är intressant hur ens tankar kan sväva ut när man egentligen borde sova.


Okej, jag kanske måste släppa lite på min fucking moral. Men varför inte.
Kanske inte en dag för tidigt?

Lets work this!

Det är även intressant hur en låt kan skifta mening i ens liv genom att bara låta
texten hänvisa till något som ligger nära till hands.

"Just hold me now
And try to understand that
I hope at last you've found
What you've been searchin' for"



Det mest intressanta dock är hur lugn jag är just nu. Just nu.
Som om jag var på världens vackraste plats, eller kanske vid den gamla stenbron, över ån, där jag växte upp.
På den där lilla avsatsen, där man kunde känna doften av sommar, vatten och friska träd.
Där man kunde höra korna råma och att ingen såg en om dom gick förbi.
Som när jag satt där i flera timmar och bara fanns, men ändå inte fanns.
Och bara kände mig lugn och.. och som mig själv.
Där jag satt och drömde om en bättre framtid.
En framtid där jag var omtyckt och bra. En framtid där min far inte kunde bestämma över mig.
Inte hota med att slå mig bara för att jag inte gjorde som han sa, för att jag inte blev den jag skulle blivit.
För att jag vågade säga emot en gång. En gång på 13 år.
En framtid där jag kunde stå rakryggad och se honom i ögonen, berätta för honom att han får acceptera mig för den jag är, annars går jag. Den framtiden väntar jag fortfarande på, fast den kanske är närmare än jag tror. Eller så är det bara önsketänkande från avsatsen på den lilla stenbron, över ån, där jag växte upp.



Jag vet att jag försöker stå rakryggad, alltid. Men det finns en person som kan trycka ner mig som ingen annan.
det värsta är väl att jag faktiskt går med på att träffa honom, frivilligt. Även om jag vet att jag kommer må dåligt i flera dagar efteråt. Jag kanske måste sätta ner foten, på riktigt. Stå rakryggad och säga att jag inte kommer att träffa honom förrän den dagen då han kan använda rätt pronomen och rätt namn på mig.
Det kanske är dags för det nu. Det är snart fem år sen jag bytte namn, man tycker att han borde lärt sig vid det här laget. Det är fyra år sen jag kom ut (för fjärde gången). På fyra år borde det väl sjunkit in tillräckligt.

Kanske jag borde berätta hur ont det gör, hur mycket han sårar, hur mycket det krävs av mig för att inte bryta ihop efter bara några minuter med honom i samma rum. Kanske det är dags. Kanske.
Kanske jag skriver ett mail. Ett mail och berättar allt. Hur mycket han sårar, hur mycket han knäcker mig.
Brutal ärlighet. Brutalt sårbar. Brutal. Ja, kanske.
Fast ärligt talat, så skulle det nog inte fungera. Han skulle inte ens svara på mailet. Han skulle bara låtsas som ingenting. Fast det kanske är hans problem. Hans båda söner tar avstånd från honom. Borde han inte förstå då, att han aldrig var bra, rolig eller kärleksfull? Borde han inte förstå. Han kanske är dum i huvudet? vad vet jag. Jag känner inte honom. Nej, jag gör faktiskt inte det. Det kanske finns dom som tycker att man borde känna sin far efter 25 år, men jag gör faktiskt inte det. Jag vet vad han har för hobby, men det är nog allt.
Eller jag kan nog läsa mig till lite information på vildawebben.com om jag skulle bry mig. Men det gör jag inte heller.

Jag har försökt i fyra jävla år, FYRA JÄVLA ÅR. och vad får jag för det. Inte ett jävla skit. Inte ett jävla skit.
Fel pronomen, fel namn. Oförståelse, oacceptans och noll respekt.
Nej, jag kräver respekt. Jag ber inte att han ska förstå, jag ber inte någon förstå. Däremot ber jag om att bli respekterad. Respekterad för det val jag var tvungen att göra. Ett val, som inte var ett val, utan ett sätt att fortsätta leva. Ibland undrar jag om han hellre sett mig död? Då hade han kanske inte behövt skämmas för sin konstiga "dotter" som vill byta kön. Konstiga, konstiga människa.
HA, han skulle bara veta att jag är bi.. haha. Han skulle slänga ut mig från familjen. Ha. Man kanske ska komma ut en femte gång för honom. Bara för att vara riktigt jävlig. Bara för att.
Men nej, det får bli ett mail. En annan gång, en annan natt. Innan jag åker till skåne nästa gång.
Om jag firar min födelsedag där nere med familjen, (den biologiska), så ska jag bjuda honom. Men han får bara komma om han kan respektera mig. Jag vill höra honom säga Kim, min son. Här har du manliga presenter.
Skrattretande egentligen. Jag borde ställa mig och skratta åt honom. Rakt i ansiktet och ta avstånd från hans sida av släkten. Egentligen. Men min systerson finns ju där. Och honom kanske det kan bli något bra av. Om han någongång får en annan manlig förebild än min far.

Nej. Ett mail får det bli. Öppet, ärligt och brutalt.

Brutalt.

Idag kunde jag ha tjänat pengar på att stå och göra ingenting i 3 timmar.
Dum som jag är gjorde jag inte det.
Jag hjälpte barbacksen med att rensa glasen i disken.
Det var ganska soft, även om jag nu är GRYMT trött.
För en gångs skulle har det varit kul på jobbet. Och då jobbade jag
endå ensam i disken.
Ganska skönt när folk faktiskt snackar med mig.
Till och med kocken som inte tycker om mig. I'm chockad..

Sitter och Furry pawsar åt nefretel nu. Det går otroligt segt.
När jag är klar ska jag skriva på min B-uppsats.
Dock så ska jag försöka få en tvättid nu kl 7.. och tvätta och städa.
Det ser inte så nystädat ut här direkt.
Samtidigt som jag ska vara på jobbet igen kl 11.
Dvs om 6 timmar. Så om jag går och lägger mig nu så kommer jag inte komma upp
kl 10. Så det blir till att sova någon annan gång. Så enkelt är det.

Skulle vilja ha en massa kaffe, men det får nog bli till att pimpla på jobbet.
Faktiskt.

Men men, nu börjar nog den här bloggen bli tråkig, så jag lägger ner nu.. *S*
För nu iallafall..
Jag återkommer, jag lovar..

Så, nu har jag hållt i utbildningen inför sommarkampanjen.
det är intressant hur snabbt ens motivation kan försvinna, bara sådär.
Sara satt och kunde det mesta redan, vilket alltid är bra.
Fluff satt och halvsov och vart ointresserad,(och vet dessutom inte om han vill dela ut kondomer i sommar) vilket förstörde jävligt mycket för mig, jag menar, man kan väl iallafall låtsas vara intresserad när man väl är där...
Leif och Claes kom sent men fick iallafall varsin föreläsning av mig.


Nu har 1 ½ timme på mig innan jag ska dra till jobbet. Så lite B-uppsats kanske är en bra idé.
Förhoppningsvis behöver jag inte jobba tills kl 4 -5 inatt utan kan gå hem vid 2 tiden, senast.
Jag börjar ju trots allt kl 11 igen på söndag. Dessutom ska jag tvätta kl 16 och sen gå å möta Viola på bussstationen mitt i natten.


Tänkte dock att jag skulle hinna skriva massor på min B-uppsats mellan kl 19 och "dax och gå och möta viola". Eftersom jag har handledarmöte på måndag kl 13..

Petras pojkvän(!?) vart tydligen orolig för mig, han tyckte jag hade för mycket att göra.
Själv tycker jag nog att jag har för lite att göra. Dock skulle det inte skada om jag hade 2-3 extra timmar på dygnet. Men för mycket att göra tycker jag då rakt inte att jag har.. Latvia-Alex tyckte visserligen också att jag hade för mycket att göra.. men iallafall..

Är det bara jag, eller HAR jag mycket att göra kanske?
Det känns inte så om jag ska vara ärlig, vilket jag är.

jag läste det här, det är Gardell, har hört det tusen gånger.
Men idag blev jag berörd..

Jag andas på glaset,
jag skriver i imman,
skriver mitt namn och suddar ut det igen
På kvällen när mörkret faller
undrar jag var alltsammans blev av

Ha, jag är nog supertrött..

- Bromsmedicinen är gratis om du har diagnosen transsexuell..

Haha..

Inte så bra att lära ut det till folk.. *S*

Tur att man kollar en gång extra ibland..

Hahaha

Ja, jag har dålig humor idag.. jag är trött, så förlåååt mig då.

och så började hjärtat slå 100 gånger snabbare..


men det är lugn, I deal, I fix, I handle..

jag vet att jag kan..

MP3

Which File Extension are You?

Nu har jag lunchat på nya peking - 70 spänn för en halvbra buffe..
iofs så var det inget fel på maten.. så jag ska väl inte klaga..
Sedan blev tältet köpt också.. sovsäckarna får vänta.. fanns 2 sorter att välja på
och jag är så dålig på att välja bra så det får vänta tills på måndag, tisdag nånting..

Nu är det B-uppsats som gäller.. Sitter och läser igenom tråkigheter som jag måste ha
ett hum om för att skriva ner det i teoridelen.. Trååkigt.
Men men.. tänkte fixa ihop för utbildninge när jag kommer hem inatt..
fast jag ska vara på plats imorgon kl 12.. fast jag tänkte gå upp halv 12 å gå direkt eller
nåt sådant.. Käka frukost kan jag göra på vägen eller så :o)

Well.. nej, åter till B-uppsatsen..

Puss & Gull

något gör ont i min mage, magkatarren, definitivt.
Men något annat också.. ingen värk, utan mer en känsla.

Ska gå ut med Popsy, andas in nattluften och släppa känslan.
Sen ska jag sova.
Ska ju på lunch imorgon - låter fortfarande vuxet.

well, gonatt folks

så här är det - deal with it

Jag kunde inte sova inatt, så jag hann tänka en hel del.

Så här är det -

Jag vet att jag inte har varit så jävla bra som jag har trott.
Jag har varit kvävande och krävande. Och har brytt mig alldeles för mycket.
Jag har även mått jävligt dåligt, fått sämre självförtroende och oroat mig way to much.

Deal with it -
Bli bättre, kväv och kräv mindre.
jag vet varför jag mår dåligt, jga fyller mitt tomrum.
Anledningen till sämre dåligt självförtroende beror på dåligt självförtroende.
Släpp det, erkänn för dig själv att det inte är så. Fixa det det du vet att du kan. Skit i om du tror att det är dåligt. JAG KAN!
Jag slutar oroa mig. Jag vet att du kan ta hand om dig själv.




Det finns en hel del annat som tog upp min tid inatt när jag inte kunde sova.
Men det har ännu inte hunnit bearbetas, så det får jag erkänna någon annan gång.


Fix this and work it.

........... Däremot vet jag att jag kan bli den människan jag vill vara. Jag vet att jag kan.



Texten som skrevs innan ovanstående mening tog jag bort då jag kanske skrev lite för mycket om mig själv till världen.

Jag är trött i kroppen, hjärtat, själen, huvudet och ögonen.
Ska nog sova nu.
Innan jag skriver för mycket.



till dig - Det kan bli bättre.



Hittade den här, den gav mig tårar:

den du är

jag vill teckna dig
med nya färger
en kolkrita, känslig nog att fånga
din själ

jag vill smeka fram en ny kropp åt dig
rätta till alla naturens misstag
jag vill kyssa fram din röst
den röst du egentligen har

jag vill teckna spår av mina tårar
över din hud
klä av dig alla blickar
och låta ditt ljus visa alla

vem du är

den du är.



0314

Som om jag kunde sova.
det blev ett gäng dikter.. ingen som direkt blev bra.



mina händer och armar skakar.
bokstäver som inte kommer ut.
ord som aldrig bildas.
meningar som inte finns.
letar bokstäver, ord, känslor
tårar, smärta, kärlek
kom till mig
....
tomhet

Outbildad lärare??!

Samtal med lärare född med biologiskt kvinnligt kön:

- Jag tycker att alla människor någongång ska funderar över sin könstillhörighet. Har du gjort det? undrar jag.
- Nej, inte vad jag vet. Men om jag skulle göra det någongång, så skulle jag nog blanda ihop det med homosexuallitet.
- Hur menar du då? frågar jag.
- Jo, om jag skulle känna mig som en man, så skulle jag ju tycka att jag skulle gilla tjejer. Men det gör jag ju inte, så då kan jag inte vara en man.



Jag vet inte vad ni säger, men något säger mig att världen behöver en lektion i könsidentitet VS sexuell läggning....

Just nu när alla ord och tankar som kommer ur mig är jäkligt bittra,
kan jag tyvärr inte ge något av det här till Världen..

andas, ta det lugnt, djupa andetag.
sluta snurra.sluta.en annan värld.
djupa.andetag.djupa.andetag.

Fick precis reda på att jag inte ska jobba på torsdag.
Tur att jag tog onsdagspasset då..
Så att jag iallafall får ihop en två papp i junilön..
Kan ju bli lite mer, det vet man inte.
Plus att jag fyller ju faktiskt år där i juli också.
Kanske kan bli några födelsedagspengar - en får hoppas.

dagens blogg går i bildens tecken:

Bildtext : Plutti lär ut hur man äter nudlar med pinnar


















Bildtext: Popsys favoritplats - hur söt som heelst




Bildtext: Akta er för min farliga pumakatt - Constantines favvoplats, bakom böckerna





Bildtext: För er som alltid undrat - så här ser jag ut, utan att ha fixat håret.

Vattnet - en novell utan innebörd!

Han satte sig ner i det gröna gräset och lutade sig mot trädet. Han kände morgondaggen genom sina tunna linnebyxor. Han tittade upp och såg den snart klarblå himlen genom björkens grenar. Han kände sig tom, hjälplös och ensam.
Han hade rusat hemifrån för några timmar sedan och bara gått. Gått i cirklar på holmen, för att samla sina tankar. Men tankarna bara snurrade runt i huvudet på honom, han visste inte var han skulle börja. Det var så mycket han behövde bearbeta. Han kände hur hjärtat slog mot bröstkorgen, snabba tunga slag. Han försökte andas lugnt så att pulsen skulle gå ner. Efter en stund kände han hur slagen mot bröstkorgen sakta började avta.
Han plockade fram en cigarett och när han tagit första blossen kände han hur ett slags lugn föll över honom, som att falla handlöst mot marken och oväntat landa på mjuk bomull. Han tog ett sista bloss på cigaretten och slängde iväg fimpen i en snygg båge mot vattnet. Plötsligt från ingenstans, fick han stor lust att simma. Han gick bort mot vattnet, slängde av sig kläderna och hoppade i. Han kände hur det iskalla vattnet omslöt hans varma kropp. Som om vattnet ville åt all kroppsvärme han hade kvar. Han lät sig själv sjunka ner i det kalla vattnet, lät mörkret sluka honom. Han sjönk. Han såg morgonsolens strålar som bröt genom vattenbrynet försvinna. Allt blev mörkare, kallare. Hans kroppsvärme var uppslukad av det kalla vattnet, han blev ett med vattnet. Försvann ner, djupare, mörkare. Försvann.

Okej, samtalet är glömt.
Jag är sent ute med min B-uppsats, MEN jag jobbar bäst under press och när det är kort tid kvar.
Det är min grej.

Någonstans inom mig bubblar en dikt eller en väldigt kort novell.
Mest troligt kommer jag att sitta uppe halva natten, skriva på min B-uppsats
och helt plötsligt så kommer det bubblande att skumma över, ungefär som en skakad
champagneflaska på nyårsafton år 2010.

På lördag är det utbildning. Som jag ska hålla i. Något som jag faktiskt brinner för. Ja, kanske inte riktigt själva utbildningsbiten, men rfsl ungdom och säkrare sex-information.
Hoppas på att folk anmäler sig. Tro inte att någon får åka till Arvikafestivalen utan utbildning.

Jag känner för att bli full, jag känner för att släppa saker. kanske därför som det bubblar inom mig. har inte haft bubbel på ett tag. det var längesen jag kände bubblet. det är här nu igen.
det är på väg upp. snart kommer det. snart.

Well...

Jag har nu tröttnat på att min andra blogg aldrig någonsin funkar,
så jag börjar om på ny kula som det så fint heter.
Jag får helt enkelt hoppas på att den här funkar bättre.
Det kanske till och med blir så att den här bloggen blir lite mer, hmm, seriös kanske.

Vem vet.

Jag är ensam hemma, Constantine ligger i soffan och gosar med mig.
Popsy, väskfetichisten(stavas det så) ligger i en väska och sover, och
jag läser och skriver om och på min B-uppsats om vartannat.
Tog mig själv i kragen och tog bussen till Universitetet och lånade lite böcker.
60% av dom kan jag nog till och med använda. Sådant är ju alltid bra, dessutom.

Hann inte prata med Pluttisen på msn nu, kanske senare ikväll..
Saknar henne hur mycket som helst.
Inatt när jag skulle sova höll jag om kudden, den doftade min älskling.
Det gjorde mig lugn. Jag låg och andades in din parfymdoft hela natten.

Nu ska jag plugga, så att tiden går fort. Kl 22 ska jag belöna mig själv med CSI.
Sen ska jag skriva ännu mer på min uppsats. Sen ska jag sova. Och imorgon ska jag skriva ännu mer.

Från onsdag till söndag så ska jag jobba varje dag. Det är bra, det ger mig pengar i juni.
Pengar som kommer väl till hands måste jag säga.
På onsdag ska jag köpa tält och sovsäckar till mig och pluttis.
Jag ska köpa tältet hon vill ha. Vi kommer ha snyggast tält på Hultsfred. Definitvt. Mest homogäj också, tror jag.

Nej, tillbaka till uppsatsen.