empty spaces
crying faces
skin touching skin
i'm leaning in
going deap
it's not cheap
a broken heart
not clever just smart
trying to find out
with no doubt
what was the cause
against all laws
I want to know
how I can glow
lördag, oktober 28, 2006
torsdag, oktober 26, 2006
the thing about sleeping
det här med att sova verkar inte riktigt vara min grej... jag har inte sovit på ett 40-tal timmar, förutom de 2 jag råkade somna på soffan. Men tror ni att jag kan sova nu? Nej. Dessutom har jag en intervju om 8 timmar som jag hade tänkt vara lite alert på och så. Verkar som om jag får gå förbi hagahallen och få i mig lite redbull på vägen.
Anyways, min skepsism mot kuratorer och psykologer trycks numer undan av behovet att prata. och bara det faktum att jag erkänner att jag behöver prata betyder att det redan gått för långt. så jag hoppas på att bli uppringd eller mailad snart för en tid att få prata lite. tror knappast att det räcker med en gång, men det kanske hjälper. och jag har lovat mig själv att faktiskt försöka släppa in kuratorn, och inte försöka tvinga bort personen, like before.
jag vet inte, det kanske är så att man vaknar en dag och inser att man inte kan ta hand om allt själv, att man faktiskt behöver lite hjälp för att må lite bättre eller bara för att se saker och ting ur ett helt annat perspektiv. Jag tror att det är det jag behöver nu, lite andra perspektiv. och ett jobb. det skulle få mig att må bättre. helt ärligt!
Anyways, min skepsism mot kuratorer och psykologer trycks numer undan av behovet att prata. och bara det faktum att jag erkänner att jag behöver prata betyder att det redan gått för långt. så jag hoppas på att bli uppringd eller mailad snart för en tid att få prata lite. tror knappast att det räcker med en gång, men det kanske hjälper. och jag har lovat mig själv att faktiskt försöka släppa in kuratorn, och inte försöka tvinga bort personen, like before.
jag vet inte, det kanske är så att man vaknar en dag och inser att man inte kan ta hand om allt själv, att man faktiskt behöver lite hjälp för att må lite bättre eller bara för att se saker och ting ur ett helt annat perspektiv. Jag tror att det är det jag behöver nu, lite andra perspektiv. och ett jobb. det skulle få mig att må bättre. helt ärligt!
onsdag, oktober 25, 2006
tisdag, oktober 24, 2006
gör som jag...
läs den här bloggen: FTM-mediahoror unite!
om du dessutom är godissugen, joina här. Please!
om du dessutom är godissugen, joina här. Please!
måndag, oktober 23, 2006
mediahora
jag vet inte riktigt vad det är med mig, kändisar och media som går så himlans bra ihop. Men det bara gör det. Karlstadtidningen ringde innan idag, de vill göra ett personporträtt på mig.
söndag, oktober 22, 2006
Missförstå mig inte..
Jag ska försöka förklara det här rätt nu.
Missförstå mig rätt nu.
Det är inte så att jag inte tycker om att mina vänner kommer till mig med sina problem, att ni ber om tips och råd. Jag tycker att det är bra. För det betyder att jag inte är speciellt dålig och att ni kanske tycker om mig. Men sen kommer det dagar och punkter, då det bara blir för mycket. Som ikväll, jag har en light hungover och mår väl inte sådär superbra som jag kan göra, och samtidigt har jag ett flertal vänner som behöver råd och tips, och som vill prata ut om sina problem med mig. Och vad vore jag för vän om jag ens tänkte tanken på att inte svara. Och nej, jag vill inte att ni ska sluta komma till mig, eller ens fråga hur jag mår innan ni börjar prata med mig. För jag kommer finnas där oavsett hur jag mår. Det är bara det, att jag är rädd för att det jag säger kanske inte hjälper, eller gör saker värre. Jag menar, jag är ingen utbildad psykolog, även om jag kanske borde blivit det. Jag vet inte heller hur mycket folk tar det jag säger på allvar och hur mycket ni följer det, men jag kan inte leva era liv, inte ens lite. Och ja, det här kommer nog att bli en lite bitter blogg, men det är inte alls bittert menat. Det är bara ärligt.
Ibland så önskar jag att jag inte vore så förbannat snäll. Så genomhjärtat god. Då kanske jag skulle kunna säga nej ibland och fortsätta med att gömma mig under täcket. Och jag skulle dessutom inte få så jäkla dåligt samvete av att sitta och skriva den här bloggen, samtidigt som folk tackar mig för att jag finns och jag svarar anytime. Jo, men precis. Vem finns där i vått och torrt? Jo, Kimpe.
Jag har till och med försökt att inte vara så snäll, men det gör bara att jag mår dåligt och blir extra snäll istället. Kanske borde jag bara inse att jag är sådär genomhjärtat god och snäll. Sådär på en miljonen snäll.
Nej men jag vet inte. En gång skrev jag en text om mig själv, i tredje person, fast min grammatik suger så det blev i jag-form till slut. Men iallafall, jag skrev om vem jag trodde att folk jag var, och vem jag kanske borde vara lite mer, och till slut, vem jag oftast kände mig som. För inte så längesen så läste jag den texten. Det var faktiskt lite intressant. För jag skulle nog skriva likadant idag. Fast på ett lite mer, sofistikerat sätt. Hoppas jag. Det skulle vara lite mer karaktär på människorna. Eller det är iallafall så jag hoppas att jag har utvecklats på de senaste tre åren. Även om min grammatik fortfarande suger.
Eller ja, jag återkommer senare.
Missförstå mig rätt nu.
Det är inte så att jag inte tycker om att mina vänner kommer till mig med sina problem, att ni ber om tips och råd. Jag tycker att det är bra. För det betyder att jag inte är speciellt dålig och att ni kanske tycker om mig. Men sen kommer det dagar och punkter, då det bara blir för mycket. Som ikväll, jag har en light hungover och mår väl inte sådär superbra som jag kan göra, och samtidigt har jag ett flertal vänner som behöver råd och tips, och som vill prata ut om sina problem med mig. Och vad vore jag för vän om jag ens tänkte tanken på att inte svara. Och nej, jag vill inte att ni ska sluta komma till mig, eller ens fråga hur jag mår innan ni börjar prata med mig. För jag kommer finnas där oavsett hur jag mår. Det är bara det, att jag är rädd för att det jag säger kanske inte hjälper, eller gör saker värre. Jag menar, jag är ingen utbildad psykolog, även om jag kanske borde blivit det. Jag vet inte heller hur mycket folk tar det jag säger på allvar och hur mycket ni följer det, men jag kan inte leva era liv, inte ens lite. Och ja, det här kommer nog att bli en lite bitter blogg, men det är inte alls bittert menat. Det är bara ärligt.
Ibland så önskar jag att jag inte vore så förbannat snäll. Så genomhjärtat god. Då kanske jag skulle kunna säga nej ibland och fortsätta med att gömma mig under täcket. Och jag skulle dessutom inte få så jäkla dåligt samvete av att sitta och skriva den här bloggen, samtidigt som folk tackar mig för att jag finns och jag svarar anytime. Jo, men precis. Vem finns där i vått och torrt? Jo, Kimpe.
Jag har till och med försökt att inte vara så snäll, men det gör bara att jag mår dåligt och blir extra snäll istället. Kanske borde jag bara inse att jag är sådär genomhjärtat god och snäll. Sådär på en miljonen snäll.
Nej men jag vet inte. En gång skrev jag en text om mig själv, i tredje person, fast min grammatik suger så det blev i jag-form till slut. Men iallafall, jag skrev om vem jag trodde att folk jag var, och vem jag kanske borde vara lite mer, och till slut, vem jag oftast kände mig som. För inte så längesen så läste jag den texten. Det var faktiskt lite intressant. För jag skulle nog skriva likadant idag. Fast på ett lite mer, sofistikerat sätt. Hoppas jag. Det skulle vara lite mer karaktär på människorna. Eller det är iallafall så jag hoppas att jag har utvecklats på de senaste tre åren. Även om min grammatik fortfarande suger.
Eller ja, jag återkommer senare.
fredag, oktober 20, 2006
torsdag, oktober 19, 2006
ups..
ja, för er som missade min radiodebut :P så går det att lyssna på www.ur.se/personligt och den intressanta grejen nr 2 är att jag på något sätt fick igång en liten diskution på familjeliv.se
Nej, nu ska jag fortsätta med det jag höll på med :o)
puss och gull
Nej, nu ska jag fortsätta med det jag höll på med :o)
puss och gull
onsdag, oktober 18, 2006
fel tidpunkt
det känns som att jag håller på att bli sjuk just nu, och det är typ så här, helt fel tillfälle.
måndag, oktober 16, 2006
nämen hoppsan.
från att haft en utomordentligt tråkig start på dagen, med tvätt och kattkräk på täcket, så blev det bättre efter att ha ringt några samtal, gjort ett besök på apoteket för att hämta ut mitt T.
Väl hemma ringde telefonen och ett stockholmsnummer visades. Jag svarar och tack och lov, har jag mottagning där jag står i lägenheten. Det var från ett av jobbet jag sökt. Dem ville att jag skulle komma på en intervju. Sen att jag inte förstår hur jag kunde komma såpass långt att dem ville ha mig på intervju, är en helt annan fråga. Precis när jag lagt på och studsat klart av glädje, så ringer mobilen igen. Denna gången dolt nummer. Det var från DN, jag ska träffa Eva & Linda för att diskutera reportaget som dom vill göra. Jag vet inte. Men dom telefonsamtalen gjorde liksom bara så att min dag blev lite bättre än förut.
Det bästa vore ju om jag fick jobbet, det skulle vara hur kul som helst.
Väl hemma ringde telefonen och ett stockholmsnummer visades. Jag svarar och tack och lov, har jag mottagning där jag står i lägenheten. Det var från ett av jobbet jag sökt. Dem ville att jag skulle komma på en intervju. Sen att jag inte förstår hur jag kunde komma såpass långt att dem ville ha mig på intervju, är en helt annan fråga. Precis när jag lagt på och studsat klart av glädje, så ringer mobilen igen. Denna gången dolt nummer. Det var från DN, jag ska träffa Eva & Linda för att diskutera reportaget som dom vill göra. Jag vet inte. Men dom telefonsamtalen gjorde liksom bara så att min dag blev lite bättre än förut.
Det bästa vore ju om jag fick jobbet, det skulle vara hur kul som helst.
utttråkad
jag hade en plan på att jag skulle skriva ner att jag är en sökande person, och att jag just nu söker efter något, men jag inte riktigt vet vad jag söker efter, människor, platser, jobb, lust, kärlek. Ni vet. sådant som de flesta söker efter någon gång i livet.
Men sen så kom jag fram till hur uttråkad jag var, så ovanstående är allt ni får om mitt sökande.
Om ni har tips på vad/var jag kan söka, så feel free.
Snart flytta!
och seriöst, jag måste bara lägga in texten på min för tillfället favorittext.
den är så bra.. :o)
Jag ligger i sängen kan ej finna ro
Vet inte längre vad jag skall tro
Jag hoppades länge på svar ifrån dig
Att du skulle vakna och tänka på mig
Jag ville va stolt
Inte be om förlåt
Men jag faller på knä nu
och ber dig om nåd
refräng
Så ta mig tillbaka
In i ditt liv
Jag ångrar mig nu
Jag vill inte va fri
Jag bönar och ber
Men det struntar jag i
För kär var det sista som jag ville bli
Jag tänker på alla dom saker jag sa
Allt som jag lovat när det kändes bra
Jag menade allt men jag har ändrat mig nu
Mitt hjärta det bultar det finns bara du
Jag ville va stolt
Utan regler och krav
Men å vad jag önskar
Jag hade dig kvar
refräng
Märkligt att det skulle vara så svårt
Att svälja sin stolthet och be om förlåt
Jag ville va stark och klara mig själv
Men faan vad jag behöver dig här nu ikväll
Men sen så kom jag fram till hur uttråkad jag var, så ovanstående är allt ni får om mitt sökande.
Om ni har tips på vad/var jag kan söka, så feel free.
Snart flytta!
och seriöst, jag måste bara lägga in texten på min för tillfället favorittext.
den är så bra.. :o)
Jag ligger i sängen kan ej finna ro
Vet inte längre vad jag skall tro
Jag hoppades länge på svar ifrån dig
Att du skulle vakna och tänka på mig
Jag ville va stolt
Inte be om förlåt
Men jag faller på knä nu
och ber dig om nåd
refräng
Så ta mig tillbaka
In i ditt liv
Jag ångrar mig nu
Jag vill inte va fri
Jag bönar och ber
Men det struntar jag i
För kär var det sista som jag ville bli
Jag tänker på alla dom saker jag sa
Allt som jag lovat när det kändes bra
Jag menade allt men jag har ändrat mig nu
Mitt hjärta det bultar det finns bara du
Jag ville va stolt
Utan regler och krav
Men å vad jag önskar
Jag hade dig kvar
refräng
Märkligt att det skulle vara så svårt
Att svälja sin stolthet och be om förlåt
Jag ville va stark och klara mig själv
Men faan vad jag behöver dig här nu ikväll
lördag, oktober 14, 2006
nostalgi...
den senaste 2 timmarna, eller ja 1½ så har jag rensat banankartonger,till nostalgisk dansbandsmusik så klart, inför den stundande flytten, och oj. Jag hittade gamla noveller och dikter, som nu kommer väl till pass, då min dator har kraschat. Sen hittade jag min blockflöjt(folkets jubel??) och jag hittade min första blockflöjtsbok. Och hoppsan vad enkla låtar det var. Fast jag kommer ihåg att jag hade lite svårt med "Hej sa Petronella" och andra klassiska låtar på den tiden. Låtarna var ju i slutet på boken och så. Men både noter, takt och andning satt kvar. Det är ju bara 14 år sen jag spelade blockflöjt senast så.
Ja, jag vet. Jag var inte coolast i skolan när jag gick på låg och mellanstadiet, men jag var för tusan musiklärarens favorit. Eller ja, jag var faktiskt alla lärares favorit. Men musiken var det jag gillade bäst. Kanske för att där inte fanns någon som mobbade mig, utan snarare tvärtom. Jag var populär i Pilagårdskolans blockflöjtsgrupp. Jag spelade till och med altblockflöjt, det ni. Jag provade tenorflöjten en gång också, men jag hade inte tillräckligt långa fingrar för att nå till hålen, men annars hade jag nog lärt mig spela på den också.
Jag kommer till och med ihåg de turkosa collegetröjorna vi hade när vi spelade. Tyvärr har jag glömt bort namnet på gruppen. Men jag minns att när jag skulle få en tröja, så bytte dom färg till kornblå tröjor. Och jag minns min musiklärare, Berit och alla lördagar vi spenderade på hennes gård. Hon hade hästar och alla fick rida om man ville. Hon hade ridskola där och allt. Fast inte när vi var där, då övade vi bara inför julavslutningen alternativt skolavslutningarna. Och drack saft och åt hemmabakade bullar. Eller varför inte badade i hennes pool eller lekte kurragömma i skogen runt hennes gula hus. Shit, vad man kan komma ihåg sådana småsaker.
När jag tänker efter så var det nog blockflöjten som fick mig att orka igenom låg och mellanstadiet.
Tänk, vad skulle världen vara utan musik.
"På Pilagårdsskolan så tycker vi att vår skola ska man trivas"
Ja, jag vet. Jag var inte coolast i skolan när jag gick på låg och mellanstadiet, men jag var för tusan musiklärarens favorit. Eller ja, jag var faktiskt alla lärares favorit. Men musiken var det jag gillade bäst. Kanske för att där inte fanns någon som mobbade mig, utan snarare tvärtom. Jag var populär i Pilagårdskolans blockflöjtsgrupp. Jag spelade till och med altblockflöjt, det ni. Jag provade tenorflöjten en gång också, men jag hade inte tillräckligt långa fingrar för att nå till hålen, men annars hade jag nog lärt mig spela på den också.
Jag kommer till och med ihåg de turkosa collegetröjorna vi hade när vi spelade. Tyvärr har jag glömt bort namnet på gruppen. Men jag minns att när jag skulle få en tröja, så bytte dom färg till kornblå tröjor. Och jag minns min musiklärare, Berit och alla lördagar vi spenderade på hennes gård. Hon hade hästar och alla fick rida om man ville. Hon hade ridskola där och allt. Fast inte när vi var där, då övade vi bara inför julavslutningen alternativt skolavslutningarna. Och drack saft och åt hemmabakade bullar. Eller varför inte badade i hennes pool eller lekte kurragömma i skogen runt hennes gula hus. Shit, vad man kan komma ihåg sådana småsaker.
När jag tänker efter så var det nog blockflöjten som fick mig att orka igenom låg och mellanstadiet.
Tänk, vad skulle världen vara utan musik.
"På Pilagårdsskolan så tycker vi att vår skola ska man trivas"
fredag, oktober 13, 2006
OJ..
Fick hem radioprogrammet idag, och sitter och lyssnar, så att inget är konstigt. Och hör hur jag lät i somras när jag gjorde en inspelning när jag och vio hade besök av Quiz och Emil.. I meningen efter så har det gått 2 månader. Jag chockar mig själv. Och dessutom, så känner jag inte igen min egen röst längre. Men jag låter ju faktiskt som en kille.. Yeay!
onsdag, oktober 11, 2006
you're on the air...
Nästa veckas program: P3 18/10 kl 18.00
När Kim kom ut som transexuell var reaktionerna väldigt blandade. Bland kompisarna mötte han mest positiva reaktioner. I hans egen familj var det svårare att få förståelse. Kims mamma kallar honom fortfarande ofta för ”hon” av gammal vana. Men hon har helt accepterat att Kim vill bli sedd som en man. Det har däremot inte Kims pappa, som inte verkar vilja förstå hur Kim känner det.
måndag, oktober 09, 2006
söndag, oktober 08, 2006
 | |||
You scored as Athletic Tomboy.
What type of girl are you?!! created with QuizFarm.com |
lördag, oktober 07, 2006
kommentarer från en utekväll i varberg..
först och främst, varberg är inte så vana vid hbt. det är en sak som är säker..
Katja - men om han..
Jag - va sa du? sa du han?
K - ja..
J- men vio är en hen.
K - vad är en hen??
J - (jag förklarar här ganska basic, vi har ju fått i oss en del alkohol)
K - Jahaaa..
Efter det samtalet tar det en 10 minuter innan katja släpper frågan om vilket biologiska kön vio har. då jag hela tiden påpekar att vio är en hen och det biologiska könet inte har en enda jävla betydelse.
Lite senare så visar jag upp en bild på Vio från min mobil...
Katja - Ja, det är verkligen en hen..
Senare på kvällen när jag visar upp min håriga raggisch får jag kommentaren(inte av katja):
- ah, du är en riktig man, för så ser riktiga män ut där
Kvällen innehöll dessutom en massa alkohol, men det var väldigt trevligt. Vad som händer idag vet jag inte, men något händer. Men nu, en stor vegfrukost. :o)
pusss
Katja - men om han..
Jag - va sa du? sa du han?
K - ja..
J- men vio är en hen.
K - vad är en hen??
J - (jag förklarar här ganska basic, vi har ju fått i oss en del alkohol)
K - Jahaaa..
Efter det samtalet tar det en 10 minuter innan katja släpper frågan om vilket biologiska kön vio har. då jag hela tiden påpekar att vio är en hen och det biologiska könet inte har en enda jävla betydelse.
Lite senare så visar jag upp en bild på Vio från min mobil...
Katja - Ja, det är verkligen en hen..
Senare på kvällen när jag visar upp min håriga raggisch får jag kommentaren(inte av katja):
- ah, du är en riktig man, för så ser riktiga män ut där
Kvällen innehöll dessutom en massa alkohol, men det var väldigt trevligt. Vad som händer idag vet jag inte, men något händer. Men nu, en stor vegfrukost. :o)
pusss
fredag, oktober 06, 2006
en liten hälsning från varberg..
jag har nu anlänt till varberg och har redan hunnit med ett besök på systembolaget och stantons och käkat pizza.. sitter nu hemma hos johanna och ska snart iväg till hajen för att shoppa blanevan(läsk att blanda alkoholen med) och sen kommer folk hit.
Fick även ett trevligt samtal när jag var i gbg och jag hoppas att jag hinner träffa henne. det vore oerhört trevligt.
Nej.. jag återkommer med varberghistorier senare..
puss & gull
Fick även ett trevligt samtal när jag var i gbg och jag hoppas att jag hinner träffa henne. det vore oerhört trevligt.
Nej.. jag återkommer med varberghistorier senare..
puss & gull
and for you; doglovers
Vilken hund är du?
jag blev visst: Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
Ja, jag säger då det. Men det stämmer ganska bra...
jag blev visst: Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
Ja, jag säger då det. Men det stämmer ganska bra...
delar bara med mig lite..
ja för er som inte har qruiser och kan se bild på min frisyr där alltså...
check it out..
inte den mest fanstasirika frisyren kanske, men den är skööön..
check it out..
inte den mest fanstasirika frisyren kanske, men den är skööön..jag vet, jag är het.
torsdag, oktober 05, 2006
nej, det här är inte en tyck synd om mig-blogg
det är inte ens en "kontaktannons-blogg"...
men...
ibland känns det som att jag bara är det där "kvart i tre - ragget" på Connection och det är allt jag är, och egentligen, kanske jag skulle nöja mig med det, eftersom jag är en sådan person som satsar på stjärnorna men nöjer mig med trädtoppen.
Ja, jag kanske inte är världens modellsnyggaste människa, och jag kanske inte är perfekt och jag kanske inte ens är "pretty fucking close", men jag vet att jag är snäll, ärlig och har en bra personlighet och om jag inte duger som jag är, då kan fan världen skita ner sig.
Jag vet till största delen vem jag är, jag är ingen missbrukare, ja, jag snusar men det är inte direkt lika farligt som droger. Jag är lite smart, jag är positivt och nästan alltid glad. Ja, jag har dåliga dagar, men vem har inte det? Jag har relativt snygga kläder(förutom bakisdagar) och jag har ett ganska bra omdöme när det gäller människor, och jag är knappast dum i huvudet. Jag dömmer inte andra människor, och jag säger ifrån när jag tycker att någon gör något dumt. och jag tycker inte om att bli "tyckt synd om" och jag vill inte heller bli det. Jag tror på en värld där alla människor är lika och att ett värdigt liv är en rättighet för alla. Men vad i allt det här gör mig till den dåliga och värdelösa människa som jag mer och mer känner mig som.
Är det brist på komplimanger från omvärlden? - nej, jag får varken mer eller mindre än vad jag någonsin fått. Kan det vara så att jag bara fått det för mig och egentligen bara sänker mig själv? - mest troligt ja.
Men ja, det kan bero på att jag inte tror på det faktum att jag av alla människor kan bli älskad för den jag är, inte för att det är något fel på mig eller mina egenskaper eller min personlighet, utan för det faktum att jag föddes med en kropp som jag inte hör hemma i. Och jag vet, om jag använder mitt förnuft, att det är långt ifrån sant. Men som alla vet så brukar känslor vara starkare än förnuftet.
Sen kan jag ju också tänka som så att jag borde lägga ner allt det där med kärlek och liknande som många andra gör när det inte går som dom vill, eller när dom blir dumpade. Men jag tror på kärlek. I alla dess former, så jag tänker inte lägga ner kärlek. Kärlek kommer när den kommer, det gäller bara att våga chansa.
Och om det nu är så att det där kvart i tre-ragget kanske mot förmodan skulle kunna bli kärlek, vem är då jag till att säga nej?
om jag får en chans, då tar jag den.
men...
ibland känns det som att jag bara är det där "kvart i tre - ragget" på Connection och det är allt jag är, och egentligen, kanske jag skulle nöja mig med det, eftersom jag är en sådan person som satsar på stjärnorna men nöjer mig med trädtoppen.
Ja, jag kanske inte är världens modellsnyggaste människa, och jag kanske inte är perfekt och jag kanske inte ens är "pretty fucking close", men jag vet att jag är snäll, ärlig och har en bra personlighet och om jag inte duger som jag är, då kan fan världen skita ner sig.
Jag vet till största delen vem jag är, jag är ingen missbrukare, ja, jag snusar men det är inte direkt lika farligt som droger. Jag är lite smart, jag är positivt och nästan alltid glad. Ja, jag har dåliga dagar, men vem har inte det? Jag har relativt snygga kläder(förutom bakisdagar) och jag har ett ganska bra omdöme när det gäller människor, och jag är knappast dum i huvudet. Jag dömmer inte andra människor, och jag säger ifrån när jag tycker att någon gör något dumt. och jag tycker inte om att bli "tyckt synd om" och jag vill inte heller bli det. Jag tror på en värld där alla människor är lika och att ett värdigt liv är en rättighet för alla. Men vad i allt det här gör mig till den dåliga och värdelösa människa som jag mer och mer känner mig som.
Är det brist på komplimanger från omvärlden? - nej, jag får varken mer eller mindre än vad jag någonsin fått. Kan det vara så att jag bara fått det för mig och egentligen bara sänker mig själv? - mest troligt ja.
Men ja, det kan bero på att jag inte tror på det faktum att jag av alla människor kan bli älskad för den jag är, inte för att det är något fel på mig eller mina egenskaper eller min personlighet, utan för det faktum att jag föddes med en kropp som jag inte hör hemma i. Och jag vet, om jag använder mitt förnuft, att det är långt ifrån sant. Men som alla vet så brukar känslor vara starkare än förnuftet.
Sen kan jag ju också tänka som så att jag borde lägga ner allt det där med kärlek och liknande som många andra gör när det inte går som dom vill, eller när dom blir dumpade. Men jag tror på kärlek. I alla dess former, så jag tänker inte lägga ner kärlek. Kärlek kommer när den kommer, det gäller bara att våga chansa.
Och om det nu är så att det där kvart i tre-ragget kanske mot förmodan skulle kunna bli kärlek, vem är då jag till att säga nej?
om jag får en chans, då tar jag den.
tisdag, oktober 03, 2006
self-pitt
I never saw a wild thing
sorry for itself.
A small bird will drop frozen dead from a bow
without ever
felling sorry for itself.
DH Lawrence
sorry for itself.
A small bird will drop frozen dead from a bow
without ever
felling sorry for itself.
DH Lawrence
måndag, oktober 02, 2006
radiovågor..
okej.. here we go..
jag vet inte datum än, men jag återkommer. Det här är från sr's radiotablå, men datumen verkar konstiga.
UR:Personligt!
25-åriga Kim Nygren är transsexuell. Han föddes med en kvinnokropp men känner sig som en man. Kim berättar om hormonbehandlingar och operationer som han genomgår för att få en kropp som han orkar leva med. Han berättar också om människors reaktioner när de får veta att han är transsexuell. Kim bor i Karlstad där han pluggar genusvetenskap.
och förresten, är det bara jag som tycker att jag låter tråkig???
jag vet inte datum än, men jag återkommer. Det här är från sr's radiotablå, men datumen verkar konstiga.
UR:Personligt!
25-åriga Kim Nygren är transsexuell. Han föddes med en kvinnokropp men känner sig som en man. Kim berättar om hormonbehandlingar och operationer som han genomgår för att få en kropp som han orkar leva med. Han berättar också om människors reaktioner när de får veta att han är transsexuell. Kim bor i Karlstad där han pluggar genusvetenskap.
och förresten, är det bara jag som tycker att jag låter tråkig???
rättelse..
jag var visst inte så dissad eller bortglömd :o)
och nästan 3 timmar senare(02.48) - varför är jag så feg?
och nästan 3 timmar senare(02.48) - varför är jag så feg?
söndag, oktober 01, 2006
egentligen..
egentligen så borde jag inte bry mig, och egentligen så bryr jag mig inte.
men jag blir så trött...
anyways, gårdagen resulterade med ett plus i alkoholen.. 1 liter kvarglömd.. I won't say no...
nej, nu ska jag spela tv-spel och känna mig en aningens superdissad, alternativt en aningens bortglömd.
men jag blir så trött...
anyways, gårdagen resulterade med ett plus i alkoholen.. 1 liter kvarglömd.. I won't say no...
nej, nu ska jag spela tv-spel och känna mig en aningens superdissad, alternativt en aningens bortglömd.
hoppsan
kvällens plan var från början en lugn spagettikväll med HBT-jeopardy på rfsl-lokalen men slutade med förfest hos mig. Vilket i sig var trevligt. Jag slapp åka iväg till Sommaro, och dessutom, lägenheten blev städad. Jag kan inte klaga. Jag och fem tjejer, varav vad jag vet, ingen intresserad av killar. Men who cares, rödtjut och folköl går ner i vilket fall som helst. Vid 23 tiden bar det av till Club Zarah, där det dansades till all sorts musik och cider efter cider slank ner. En och annan rosa, fjolldrink hamnade väl innanför västen också om jag ska vara ärlig. Inte mycket snyggt men ett par titt-vänliga människor. Anyways, kvällen på Club Zarah slutade med att det från ingenstans blev bestämt att det var efterfest, hemma hos mig. Så jag, Andreas och Claes traskar den långa(haha) vägen från K6 hem till Haga, där vi snällt väntar på folket med alkoholen. Varpå Maja knackar på fönstret och gänget med Maja och Claes går ut och röker..
Well, kvällen slutar med att Claes sover på soffan, jag, Maja och två ts-killar(nu känner jag till 4, FYRA, stycken i lilla Karlstad, helt otroligt), Andreas och Charlie sitter i köket och käkar punkgryta tillika makaroner och korv. Och någon, är så pass full att han inte kan stå, och det var inte jag. Jag höll mig på mattan.
Aja, nu ska jag sova för jag ska tydligen till Grums imorgon, iallafall om Charlie kommer ihåg att ringa mig.. :P
puss & gull
Well, kvällen slutar med att Claes sover på soffan, jag, Maja och två ts-killar(nu känner jag till 4, FYRA, stycken i lilla Karlstad, helt otroligt), Andreas och Charlie sitter i köket och käkar punkgryta tillika makaroner och korv. Och någon, är så pass full att han inte kan stå, och det var inte jag. Jag höll mig på mattan.
Aja, nu ska jag sova för jag ska tydligen till Grums imorgon, iallafall om Charlie kommer ihåg att ringa mig.. :P
puss & gull
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)