RFSLs kongress

Egentligen är jag lite för trött för att blogga, men ja.

Kongressen är bara crazy och galen, och det finns massor av saker jag skulle kunna skriva.

Men det enda som har nyhetsvärde är egentligen det faktum att RFSLs förbundsordförande: Sören Andersson hånglade med Lars Ohly. Det kan ha varit tvärtom också. :P




Nej, rakning sedan Depå! dvs kongressfest.

Puss & Gull

ibland så vill man bara sova.

Det är ganska mycket nu, så jag hinner inte blogga. Eller jo, det gör jag faktiskt, men det är så mycket som pågår att jag inte bara vill fokusera på en enda sak, utan på allting samtidigt. Vilket gör att det har blivit ganska tjockt i mitt huvud, just för att jag håller allting där, och i min kalender, och i min dator.

I helgen som gick var det FS-internat och det vara bara fint, alltihopa. Alla människor, kursgården, maten, mötet, rundpingisen, fuzzbollet. Sa jag människorna?
I helgen som kommer är det RFSL's kongress i Skövde och samtidigt Följ med till Europa-konferans. Jag ska till Skövde och är väldigt bitter över att jag inte kan klona mig. Men, ja.
På ett sätt ser jag fram emot helgen, massa människor, lära mig massor och även träffa mina fellow styrelsekamrater. Samtidigt som det är kongress och det är dessutom 17 motioner, vilket kan få vem som helst skräckslagen.

Nästa helg innebär flytt. Från gröna linjen, till röda linjen. Det ska bli skoj. Jag ska bara hinna med att hämta mina grejer i Uppsala någon helg också.

Och helgen efter det blir det Strasbourg, skolpolitisk konferans i en hel vecka. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Dock är jag lite skeptisk på att min engelska ska ta mig från flygplatsen in till det youth centre som vi ska hålla till i. Men, jag får införskaffa en engelsk-fransk ordbok. Någon som har en som ni vill låna ut? Jag kan bara fyra meningar på franska, och dem kommer jag inte så värst långt med.

• Hej jag heter Kim
• Jag pratar inte franska
• Pratar ni engelska
• och ehm, censur :P

Så ni kanske förstår varför jag behöver låna en ordbok?
Jag måste dessutom leta upp mitt pass, men jag vet att det finns här i Skarpnäck någonstans.


Sen så verkar det också som att reportaget för DN börjar närma sig sitt slut, dvs det närmar sig tryck. Och vad jag vet så kommer tidningen ut den 15 april, dvs den dagen jag åker till la france, men det är inte hugget i sten så att säga. Däremot vet jag att reportaget kommer att vara 4 (fyra!!!) sidor och att det kommer ut en söndag, vilket innebär en miljon!!! läsare.


I vilket fall som helst så har jag kommit till insikt att jag några timmar om dagen måste låta bli att tänka RFSL Ungdom. Vilket är lättare sagt än gjort. Men några minuter om dagen blir RFSL Ungdomfritt nu iallafall, vilket kanske är en bra start.

ooh, jag är ganska cool faktiskt, för jag har visitkort och en pressbild. Värsta häftiga.

oj en pool..

oj, lånebadkläder..

oj, 9 fsmedlemmar i poolen

oj, badrockar, oj coolt.

oj, jag har inte badat offentligt på 6 år.
nu har jag. värsta coola.

det är soft när man kan vara så bekväm med människor.
även om jag badade i shorts och tshirt.

nu, typ sova. fast lite socialisering med kasper, johan och gustav :D

puss

1 år på T

var god kolla på bild i min andra blogg...

ja men det var ju pepp

Först och främst så ska jag på arbetsintervju på måndag, och om det skiter sig så ringer vi ett annat samtal och får förhoppningsvis jobb där.

För det andra så hade jag ett samtal med Kasper på msn:


kimpe säger:
vill du ha en guide?
Kasper säger:
guide som i vägbeskrivning eller guide som i (nästan)inföding som visar vägen och skyddar mot faror?
kimpe säger:
det sistnämda..
Kasper säger:
ja tack =)
kimpe säger:
duger jag som guide?
Kasper säger:
det beror på....
kimpe säger:
beror på vad?
Kasper säger:
ifall det kommer hoodlums och försöker råna mig.... kommer du att offra ditt liv för att ge mig tid till att komma undan?
kimpe säger: ja men självfallet offrar jag mitt värdelösa liv så att du kommer undan
Kasper säger:
i så fall duger du som guide =)
--
ehm, ja.

ikväll är det tvätt, det är dock opepp. i helgen, FS internat. pepp.
yes.

nu förstååår jag..

nu förstår jag varför merparten av alla rfsl ungdomare föredrar mac framför pc

idag är en sån där dag.

allting går fel från början.
försova sig, missa tunnelbanan med 20 centimeter, du får ingenting gjort, fast det ser ut som om du gör massor, huvudvärk och sen är kattfan jobbigare än jobbigast.

Nej, bok!

ge mig stimulans.

Jag är uttråkad. Så fruktansvärt uttråkad. Ge mig något som stimulerar mina känslor. Typ NU. Kanske beror på min sömnlöshet, men jag känner liksom ingenting. Förutom bristen på stimulans. Dvs uttråkad. Ah, shit. Jag vet inte, slå mig så att jag känner smärta, spy galla över mig så att jag får känna mig värdelös. Berätta att du älskat mig hela livet så att jag får känna mig älskad, berätta för mig att du aldrig träffat någon så ful och ovärdig människa som mig så att jag får känna mig sårad. Nej, men nånting. Stimulera mina känslor. Krama mig.





Dagens låt: destiny calling, Melody Club (det trodde ni minsann inte skulle komma från schlagerfjollan??)

det här med sömnproblem!

Efter ungefär 3 månaders sömnproblem, där jag somnat runt 5-6 på morgonen varje natt, och gått upp vid 9-tiden, så börjar sömnen nu komma ifatt. Igår tåg jag pendeltåget mot Kungsängen, målet var Jakobsberg. Redan i Karlberg hade jag hunnit nicka till ett par gånger och när tåget körde från Karlberg så sov jag. Vaknade till i Kallhäll och tänkte: nu får jag hålla mig vaken så jag inte missar jakobsberg. Somnade om, vaknade i Kungsängen. Faen! Så det var bara att ta sig till andra sidan perrongen och ta tåget tillbaka!

När jag senare åkte hem så såg jag till att sitta obekvämt, jag ville inte hamna i västerhaninge, inte igår iallafall. Väl hemma så blev jag pigg(typiskt) men vid 3-tiden somnade jag.


Nu ska jag bege mig till Ekerö för gratis mat, först inom kontoret och hämta saker till Maris!

inatt är en ensamnatt.

Ingen ensam natt, utan en ensamnatt. När man sitter ensam och gör saker som inte har någon betydelse, samtidigt som det har all betydelse i världen just då. Och på samma gång som man lyssnar på musik och orden och tonerna bara fyller tomrummen & smärtan som man på något sätt lyckats bygga upp inom sig igen. Som att man lovat sig själv att aldrig stänga in känslor igen och iallafall så gör man det, gång på gång på gång. Och man inser att det börjar närma sig sista droppen. Man funderar på om det finns några smart lösningar eller om några helt sömnlösa nätter kan trötta ut en så pass mycket att det på något sätt avdunstar? Eller om man på något sätt kan hitta andra sätt som gör att man kan släppa på lite saker? Givetvis så hittar man inga lösningar, frågan är väl om det i sig är ett problem. För om inte jag anser att det är ett problem, har någon annan rätt att se det som ett problem då?


Det jag egentligen ville säga var att jag är glad att jag har Constantine, min katt. Han är världens bästa katt och han "märker" är jag inte mår så bra, för då ligger han tätt, tätt, tätt och om jag flyttar på mig en millimeter, så reser han på sig och flyttar efter.

Jag älskar min katt.

han var förövrigt sötast när han var liten, min lilla alienkatt!

och för övrigt så undrar jag hur tusan jag ska komma upp vid halv 9 imorgon.

utmanad.

Hm, jag blev visst utmanad. Jag som trodde att jag skulle slippa. Men även om jag ville slippa så tänker jag att jag ska ställa upp.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.


1. Som de flesta vid det här laget vet, så har jag feta sömnproblem. Vad få vet är att jag blir pigg av att borsta tänderna. När jag borstar tänderna så kan jag omöjligen somna den närmsta timmen. Därav försöker jag se till att borsta tänderna så tidigt på kvällen som det bara går.

2. En gång i tiden pratade jag skånska och hatade Stockholm(som de flesta skåningar gör), och tanken på att ens besöka den svenska huvudstaden var för mig en omöjlighet. För det första var det inte bara långt, det var ju dryga 08:or också. Både min skånska dialekt och mitt hat mot Stockholm försvann dock när jag mognade lite.

3. När jag var liten var min högsta dröm att få jobba som(håll i er) servitris i Paris. Och faktiskt läste franska just för detta ändåmål, men den franska grammatiken och jag var och kommer aldrig bli vänner. Den drömmen övergick dock till en önskan om att få bli hjärnkirurg, dock var biologi inte ett av mina favoritämnen. Och därmed gick även den drömmen i krasch.

4. När jag var liten så önskade jag till den milda grad att jag var adopterad, eller att min mamma hade haft ett one night stand precis innan hon träffade min pappa, att jag började drömma om vem som egentligen var min pappa/mina föräldrar. Och alla drömmar handlade om att jag egentligen kom från USA. Och ett tag så var min egentliga pappa alltid Bruce Willis.

5. Min absoluta favoritplats faktiskt är i Skåne, i en liten håla vid namn Källna(där jag spenderade mina första 14 år), vid en gammal stenbro, på högra sidan, på avsatsen halvägs ner mot vattnet. Där spenderades många timmar och vattnet som porlar i bäcken har mången gång fått ta emot mina salta tårar, korna som råmade fick ta emot mitt klagande och vinden som pustade fick ta emot mitt rop på hjälp, samtidigt som solens strålar värmde min hud genom trädens grenar.

6. Jag har varit medlem i Arvingarnas fanclub och har ett örngott med dem på. Som jag faktiskt använder till och från.



Och så kom vi till utmaningspunken. Vem ska jag utmana?... Yitz, Vio, Linus, Mikaela, Camie & Kluuur. Se så, kom igen. Jag väntar.

idag har jag gymmat, igen.

Precis så som titeln säger så har jag gymmat idag. På gymmet utspelade sig en rolig händelse, den går att läsa här. Dvs i en av mina andra bloggar. Annars så har väl inte världen ändrat sig speciellt mycket idag heller. Förutom att Linus har fått en lägenhet vid Telefonplan, så den 1 april blir det lite flytt. Jag får alltså följa med dit, dock är allt tillfälligt. Så jag letar ju efter en egen lägenhet, men Linus kommer alltså inte göra mig hemlös. Vilket är väldigt trevligt.

Idag, ser jag inte.
Idag, hör jag inte.
Idag, vill jag inte.
Idag, känner jag inte.
Idag, finns bara jag.

gardell är så himla bra

så jag måste bara citera från hans dagbok som han skriver i väldigt ofta.

Hur vet man att livet är värt att leva? Frågade någon.
Måste man inte i så fall också ställa sig frågan: Hur vet man att döden är värd att dö?

Häromdagen fick jag ett självmordsbrev av en kille. Han hade skickat självmordsbrev förut. Han började bli tjatig. Jag var tvungen att svara honom: ”Det dör människor hela tiden. Varje dag. Överallt. Vad är det som får dig att tro att du är så satans märkvärdig? Skärp dig!”

Nästa dag skrev han och bad om ursäkt och att han skulle skärpa sig. Hoppas jag sannerligen att han gör. Jag har en rätt krass syn på livet. Det är med livet som med maten: Det man har tagit på tallriken äter man upp.

Vi lever en så kort tid, och vi är döda så väldigt länge. Om livet är trist kan vi alltid gå på bio för att fördriva tiden. När vi är döda kan vi inte ens det.

åh det är luft i våren.

eller vår i luften kanske är ett bättre uttryck.
jag vill åka till uppsala och hämta mina inlines. jag vill åka fort, jag vill åka länge. jag vill se solen gå ner och inse att det kanske är dags att åka hem. jag vill åka inlines. utan jacka. åka mig varm. åh, ge mig mina inlines och en nyasfalterad cykelväg och jag är lycklig.

Planen är att jag ska till skåne i sommar, som vanligt, mellan min och mammas födelsedag. Jag ska ta med mig inlinesen dit och så ska jag åka till Råbocka(stranden) och så ska jag sätta mig i sanden(utan inlines) och så ska jag bara sitta där och njuta av solnedgången, alternativt soluppgången och så ska jag bara vara. Ja, så ska ske. Vem vill följa med?



åh jag vill åka nu, nu, nu!

välkommen till mitt liv, Träningsvärk.

Om man var på Friskis & Svettis i Skanstull idag mellan 19-2030, så fanns det en relativt rolig syn att beskåda. Dvs Jag, Elias, Linus & Yitz som pumpade skrot. Eller ja. Lättmetall i vissa fall. Men. Träningsvärken är på väg för att hälsa på oss alla och på onsdag när träningsvärken som sig bör ska hälsa på som mest så drar vi till skanstull och friskis, igen. Härligt härligt.
Efter gymmandet så drog vi alla fyra pojkar hem till Yitz för att inta pasta med diverse tillbehör. Det hela slutade med att jag och yitz fick spö i starcraft, rikligt med spö. Sen så gick jag och linus från slussen till medborgarplatsen och tillbaka till slussen.

Och på tal om vårväder, jag gick utan jacka idag. Det var inte ens kallt. Välkommen värme.

Igår kände jag för att skämma bort min katt lite och köpte därmed kattgodis, som jag visste sen tidigare att han tyckte om. Det jag glömt bort var hur galen i det han var.

Visst är han oerhört söt?

sådana där stunder då man bara får en låt slängd i ansiktet och man minns allt.

Turn down the lights, turn down the bed
Turn down these voices inside my head
Lay down with me, tell me no lies
Just hold me close, dont patronize - dont patronize me
cause I cant make you love me if you dont
You cant make your heart feel something it wont
Here in the dark, in these lonely hours
I will lay down my heart and Ill feel the power
But you wont, no you wont
cause I cant make you love me, if you dont

I'll close my eyes, then I wont see
The love you dont feel when youre holding me
Morning will come and Ill do whats right
Just give me till then to give up this fight
And I will give up this fight
cause I cant make you love me if you dont
You cant make your heart feel something it wont
Here in the dark, in these lonely hours
I will lay down my heart and Ill feel the power
But you wont, no you wont
cause I cant make you love me, if you dont

jag ä int bitter.

Jag är jättebitter.

Och jag tänker inte skriva något om schlagern alls.

Men bitter är jag.

Mer listor.

Eftersom Kristoffer tycker att jag alltid har en massa tester och listor i min blogg så kan jag ju inte låta bli att lägga in ännu en :o)

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.

Will it be ok?
Tid att leva

How are you feeling today?
Ingen som du

How do your friends see you?
Den tunna linjen

Will you get married?
En sång om oss

What is your best friend's theme song?
Something beautiful

What is the story of your life?
Runaway

What was high school like?
Life support

How can you get ahead in life?
Sommartider

What is tonight going to be like?
Crashed & Burned

What is in store for the remainder of this weekend?
På riktigt

What song describes you?
Toner av kärlek

To describe your grandparents?
Madelene

How is your life going?
Go kid go!

What song will they play at your funeral?
Your song

How does the world see you?
The look

Will you have a happy life?
Do you wanna go the whole way?

What do your friends really think of you?
Love song

Do people secretly lust after you?
Att bära sin bror

How can I make myself happy?
Lyckopiller (det där blev väl ändå lite ironiskt, reds anm)

What should you do with your life?
Up where we belong

Will you ever have children?
Sea of love

ännu en tur till Karlstad.

Igår, onsdag så åkte jag än en gång till Karlstad, den här gången som någorlunda privat och höll en föreläsning på temat transsexualism för 66 stycken människor som så vitt jag vet, definerade sig som tjejer. Föreläsningen gick bra och enligt de som arrangerade det så var det hur bra som helst och publiken som tidigare suttit tysta kom nu med en massa frågor om transsexualism.

När jag senare promenerade bort mot RFSL Värmlands lokaler och café slog det mig lika hårt som om jag hade sprungit in i en glasvägg: Karlstad är lite som att komma hem. Fast liksom endå inte. Ängelholm är hem till mamma och stockholm ÄR hemma. Men Karlstad är liksom som att komma hem mentalt, allt är på ett eller annat sätt bekant.

När jag senare på natten satt och spelade "Jones and the fast lane" med Marina och samtidigt lyssnade på musik, så försökte Marina desperat komma på vem det var som sjöng - I remember love.

M - men, det är hon, åh jag vet, åh det är hon... Sarah Fawn Diner...
K - *asgarv*
M- nej vad säger jag, Dawn Finer menade jag ju.


Nu är jag iallafall tillbaka i civilisationen, men det dröjer inte många veckor innan jag ska bege mig ut på nästa resa, då till Skövde.

ibland alltså, ibland...

ibland önskar jag att jag inte vore jag. Eller alltså, jag vill ju vara jag, annars vore jag inte jag.
Eller alltså, min personlighet är det inget fel på, eller insidan.

Jag önskar bara att jag inte såg ut som jag gjorde. Eller ja, så.

liksom efter kongressen.

Jag vet inte riktigt vad som finns att säga, jag är rätt urladdad och borde egentligen ligga däckad i min säng just nu. Men som ni förstår så gör jag inte det eftersom jag skriver här.

Helgen har varit intensiv, rolig och fruktansvärd lärorik.
Det här var den andra grejen jag varit med och gjort från början till slut, och jag kan iallafall säga att jag är fruktansvärd tacksam för att jag och vio (RFSL Ungdom Värmland) i somras arrangerade Hajk2006. Annars tror jag inte att jag hade haft nog med grundkunskap att klara av det här. Men man lär så länge man lever.

Och jag tror att jag gärna gör om det. Dock inte det närmaste halvåret.

Men som nyvald förbundstyrelseledamot kan jag nog se fram emot fler sådana här saker. Jag ska bara förstå att jag faktiskt är vald. Förhoppningsvis kommer det nog att ha sjunkit in snart.

Men tack alla underbara RFSL Ungdomar som gjorde kongressen underbar!


Från det ena till det andra, jag har nu två dagar på mig att komponera ihop en föreläsning om transsexualism, en föreläsning på en timme. Det kommer att bli intressant att se hur det går ihop. Men, eftersom jag jobbar bäst i sista minuten så bör det inte vara några större problem. Hoppas jag.


Nej, om man skulle ta och göra som min katt. Lägga sig på rygg med alla tassar i vädret och somna?

hyperkimpe

Okej, men seriöst. Min klocka börjar ringa om 5 timmar och 50 minuter, och jag? Jag är pigg, rastlös och hyperaktiv. Jag kan inte sitta still, det klias överallt och inte ens det minsta lilla sömnkorn från John Blund är i närheten. Jag tror jag får spader.

Kongressen är äntligen här, som vi har sletet, för att uttrycka sig på skånska.(Du kan ta pågen ur skåne, men inte skåne ur pågen, eller hur man nu säger det).

Just nu har jag ett par hundra olika skräcksenarios i huvudet som blandar sig med bokstäverna K O N G R E S S som kommer emot mig, ungefär som en windows skärmsläckare ni vet!

Ett av skräcksenariorna är att jag inte sover alls inatt, vilket betyder en väldigt övertrött Kimpe imorgon - inte en av mina bästa sidor.

Skräcksenario två är att jag faktiskt somnar och försover mig och kommer till kontoret runt tio halv elva och försenar allting.

Och nummer tre är att hela kongressen havererar för att jag och Therese har glömt det viktigaste, typ boka kongressal eller mat eller annat. Nu HAR vi ju inte glömt bort det, men typ nåt sådant.

Det finns hur många sådana som helst... och ja, jag är nervös. För jag har varit en stor del av kongressen i år, jag var med och fixade dealen med hotellet. Jag och Vio tog några staplande steg och fixade fram ett grymt samarbete, dels har jag fixat bra deal på mat, bussar osv osv..

Jag vet inte.. kanske är jag bättre än jag tror?
Om inte så kommer kongressen att gå åt pipsvängen. Det är en sak som är säker.



Åh, just. I april åker jag till Frankrike.. Hoyaa! *pepp*

förvirrad motsats

jag passerade gränsen, för längesen

aldrig igen kan jag, återvända
det som en gång var, trygghet
som du alltid fanns, oändligt
välkommen mörker, bländad
hejdå världen, försvunnen
jag kanske drömmer, vaken