the thing about sleeping

det här med att sova verkar inte riktigt vara min grej... jag har inte sovit på ett 40-tal timmar, förutom de 2 jag råkade somna på soffan. Men tror ni att jag kan sova nu? Nej. Dessutom har jag en intervju om 8 timmar som jag hade tänkt vara lite alert på och så. Verkar som om jag får gå förbi hagahallen och få i mig lite redbull på vägen.

Anyways, min skepsism mot kuratorer och psykologer trycks numer undan av behovet att prata. och bara det faktum att jag erkänner att jag behöver prata betyder att det redan gått för långt. så jag hoppas på att bli uppringd eller mailad snart för en tid att få prata lite. tror knappast att det räcker med en gång, men det kanske hjälper. och jag har lovat mig själv att faktiskt försöka släppa in kuratorn, och inte försöka tvinga bort personen, like before.

jag vet inte, det kanske är så att man vaknar en dag och inser att man inte kan ta hand om allt själv, att man faktiskt behöver lite hjälp för att må lite bättre eller bara för att se saker och ting ur ett helt annat perspektiv. Jag tror att det är det jag behöver nu, lite andra perspektiv. och ett jobb. det skulle få mig att må bättre. helt ärligt!