Dag efter dag. Eller kanske, natt efter natt.

Sömnlöshet är inte min grej och oavsett så är det jag som sitter uppe, vaken halva natten, ensam på msn och communities. Oavsett dag, månad eller år. Och varje natt tänker jag, nej inatt går jag och lägger mig tidigt. Men efter några timmar är jag fortfarande sömnlös och trött på att stirra i taket. Varje natt tänker jag, inatt, inatt börjar jag skriva. Jag ska bara skriva av mig i bloggen först. Varje natt ångrar jag mig när jag tryckt på "new post" och stirrar på den tomma skärmen istället. Varje natt har jag idéer som försvinner så fort tangentbordet närmar sig. Varje jävla natt, samma sak. Varje natt tänker jag att jag ska försöka med papper och penna istället. Varje natt uteblir det. Alltid samma visa. Mängder av te - sömnlös. Tankar, idéer - inga skrivna ord. Läser en bok, för inspiration - tomma tankar.

Fågelkvitter, solens ljus börjar sippra in genom de halvt nerdragna persiennerna. Inte igen. Är klockan redan fem. Ångesten stiger, inga ord är skrivna. Tvingar mig i säng. Hej taket. Somnar tillslut av utmattning. Larmet på mobilen ljuder. Upp ur sängen, stänga av. Lägga mobilen vid sängen. Katterna börjar vakna. Busar. Mobilen låter. Stänga av. Mobilen ringer. Hej väckte jag dig? Nej, verkligen inte. Lägger på, kollar klockan. Fan, kvart i två. Inte igen. Ligger kvar i sängen. Ångest, inga ord skrivna inatt heller. Drar mig upp ur sängen. På med kläder. Gå hemifrån.

Komma hem. Dator. Te. Tak. Mer te. Inga ord. Sömnlös.

Varje jävla natt.