ibland är det svårt att förstå /alternativt/ det där med att greppa situationen....

jag försöker förstå vad det är som gör mig så speciell, jag försöker hitta de saker som gör mig så intressant, jag försöker fånga det som andra ser. Fånga det som gör att jag inte hittar något jobb, men får media att bli intresserade. Förstå det som gör att jag är ensam bland 23 000 besökare på Hultsfred. Hitta det som gör att folk kommer ihåg mig, mitt namn och allt jag berättar. Vad är det som gör mig så bra, facinerande, så spännande?

Är det mina överdrivna sociala skills, mitt leende eller mitt tillstånd som FtM? Är det mitt politiska engagemang? Är det mitt intellekt som jag inte äger, och döljer så pass bra att folk tror att jag är smart? Är det min empati och mitt höga emotionella intellekt? Är det mitt tafatta försök till att verka vara påläst och inte arbetarklass (jag tror inte på klasser, men för förståelse)? Är det mina ansträningar att försöka vara så olik min far som möjligt, så att jag blir hans motsatser i allt?

Jag försöker förstå, jag försöker ta till mig beröm och intresse, men jag står här som ett frågetecken. Hur kan jag vara så intressant? Hur kan jag vara en mediahora? Jag är bara jag.



Folk tror att jag inte kan säga nej till media, men ni har fel. Jag har inga som helst problem att säga nej. Saken är bara den att jag tycker om att hjälpa andra. Jag vill ge unga FtM's det som jag önskar att jag hade när jag kom ut för fem år sen. Jag vill ge er det jag inte hade när jag började fundera för nästan åtta år sen. Jag hade en bra vän, ett syskon, som hade kunskap (tack), jag hittade en sida på internet, på svenska, där jag hittade saker och ting som jag kunde känna igen mig i. Jag hade ingen annan information. Inga tvprogram, inga radioprogram, inga artiklar i tidningarna. Då hade jag endå mer än vad andra har. Man skulle till och med kunna säga att jag var lyckligt lottad. Jag hade vänner som stöttade, som hjälpte mig hitta de personer som kunde hjälpa mig vidare. Alla har inte det.

Därför säger jag inte nej till media, därför har jag blivit en mediahora.

Däremot så kan jag stolt säga att det finns en viss skillnad mellan mediahora och mediahoreri.
Tänk kimpe vs robinson-robban och ni förstår hur jag menar.





Efter en vecka på Hultsfred, Rfsl Ungdom-högen har växt. Måste hinna ikapp. Vill inte ha en hög hängandes över mig när mamma kommer på besök. Inte heller behöva tänka på annat än anhörigmötet och kanske mina sömnproblem och på vilka saker jag ska visa för min mamma.



Samtidigt som jag kanske kan/har en grej på gång gällandes reklamjobb. Det vore schysst. Frilansare liksom. Det skulle ju onekligen leda mig in på arbete som jag faktiskt vill jobba med. Förutom bartendning och politik. Mediehorande mångsysslare skulle en kunna säga. Med lite inslag av säkrare sex-snack och annat smått och gott.


Imorgon, möte med producenten. Onsdag, Pridetält-möte. Alla andra dagar, jobba, förbereda Jingii, förbereda mammas besök, födelsedagsfesten och pride. Och andra möten och representationsgrejer. STOPP-kampanjen. SPA-möte, HAG-möte. Fixa Eddie. Vänta. Privatliv, fritid. Nej, ord som inte finns i min vokabulär mer än efter ord som: "brist på" eller "saknad efter".

Kanske skulle man försöka ta lite semester ett tag? Men när, det finns inte tid till sådant.



Men vad är det som gör mig så speciell och intressant?

vaknade
alldeles tysta
fattas mycket drömmar
förlorade svar
obehagligt