min mamma frågade mig om jag trivdes här i Stockholm! Jag svarade utan en tvekan: Ja, självklart. Fast om jag tänker efter så vet jag inte riktigt. Visst trivs jag i stockholm i sig, men jag vet inte var jag trivs. Just nu trivs jag inte alls. Fast jag trivs med stockholm. Egentligen kanske det är så att jag inte trivs med mig själv. Just nu är jag nog bara en leende clown, en mask. För att orka. Fast samtidigt är jag ingen mask. Eller ibland är jag mask och ibland inte, jag vet inte. Jag kanske lurar mig själv ibland, eller alltid. Det kanske är alla måsten. Alla måsten som jag gör för alla andra. Kanske måste jag göra något för mig själv? Fast jag vet inte riktigt vad. Något som får mig att trivas lite mer kanske. Träffa nya människor, resa iväg en vecka. Vara ensam, vara o-ensam. Kanske terapi?
Jag har inga rutiner, fast mitt liv går på rutin. Jag bär ingen mask, men det är vad jag är just nu. Allt är så dubbelt.
Jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag vill.
vill inte vara ensam, vill vara ensam.
vill prata med någon, men vill inte prata.
orkar inte, vill inte sluta kämpa.
jag vill bara fly härifrån..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar