Seriöst, det bor bara konstiga människor här. Även om dem i sig kan vara roliga. Men när man öppnar fönstret in till herrtoan och ber om en korv med bröd, så vet jag inte vad som är verklighet längre. Speciellt inte när jag befinner mig här helt ensam. Tror att det är dags att gå till tältet nu och gömma mig. Och hoppas på att jag inte möter någon på vägen dit. Hjälp mig!


Men en postivi grej är väl isåfall att jag faktiskt befinner mig på herrtoan och inte har blivit konstigt bemött.. Utan som en av "the boys".. DET är faktiskt väldigt skönt.

Men nu ska jag gå och gömma mig i det zebrarandiga tältet..